Lo-Fi-Fnk

De är de allra bästa av vänner och gör dansant Daft Punk-disco. Redan i gymnasiet bildade Leo Drougge och August Hellsing duon Lo-Fi-Fnk för att övertyga klasskamraterna att rocken verkligen är djävulens musik och att världen bara kan frälsas med handklappsrefränger, enkla syntslingor och beats som tillåts gå i otakt.

Varför spelar ni musik?
Leo: Vi började att hänga med varandra i ettan på gymnasiet och sen när jag fick min första synt, en Roland JX8P, hade vi allt som behövdes för att dra igång med att göra egen musik. När vi slutade skolan på eftermiddagarna gick vi hem till mig och gjorde låtar. Sen spelade vi upp dem för hela skolan på sådana där talangjakter. Det var nog inte så många som fattade vad vi höll på med då. De där tillställningarna utgjordes mest av rockband, några som härmade Eminem och alla tjejer som ville sjunga fint. Och så vi.

Hur blev det just den här musiken?
Leo: Helt klart för att vi lyssnade så mycket på P3-klubb.
August: Ja, Germund Stenhag ska ha ett stort tack.
Leo: Vi spelade in varje program på kassett och så gick vi omkring hela veckan med alla låtarna i våra Walkmans.

När började ni hata rock?
Leo: Hemma hos mig har mina föräldrar alltid spelat en massa AC/DC men jag har aldrig fattat någonting av den typen av musik. Så på nått sätt är det väl ett tonårsuppror. Men inte bara.
August: Jag tycker att dagens rockband bara håller på och harvar samma gamla Bob Dylan-låtar om och om igen. Men så var det förstås rätt skönt att det gick att hitta en identitet i att hata rocken när man var yngre.

Vilka band identifierade ni er med när ni gick omkring på gymnasiet och hatade rocken?
Leo: Daft Punk.
August: Ja verkligen.
Leo: Och mycket fransk house. Det som var så lockande var att den oftast var instrumental. För det gjorde att det kändes lättare för oss att börja göra likadan musik. Att man inte behövde sjunga bara för att man hade ett band liksom.

Men nu har ni ju med sång. När började du sjunga, Leo?
Leo: Det var när jag kom ur målbrottet. Kanske för två år sedan.

Är inte det väldigt sent?
August: Jo. Vi är båda väldigt sena när det gäller sånt där. Min röst sprack i fem år.
Leo: Det gör den ju fortfarande!
August: Fast det finns faktiskt en gubbe på TV-sporten som fortfarande låter som om han är i målbrottet.
Leo: Det måste verkligen vara världsrekord i målbrott i så fall!

Om en vecka ska ni spela på Hultsfred och sedan ska ni släppa en skiva. Hur mycket tid tar musiken?
Leo: Äh det här tar inte så mycket tid. Vi ser det inte som ett jobb direkt. I för sig så har vi haft en del spelningar nu och då måste vi repa ganska mycket för annars tappar vi bort oss mitt i låtarna. Men i övrigt tar vi det rätt så lugnt.

Ni verkar vara väldigt bra kompisar.
Leo: Ja, vi är med varandra jämnt.
August: Om jag hänger med någon annan än mig själv så hänger jag med Leo.

Lo-Fi-Fnk spelar live klockan 22.00