Håkan Lidbo

Håkan Lidbo har under sin femtonåriga karriär släppt över hundra skivor och hans musikaliska gärning sträcker sig från bidrag till årets melodifestival till elektroakustiska beställningsverk för Sveriges Radios P2.

Efter en längre utlandsvistelse där Håkan har spelat riffelektronika på australiensiska bikersklubbar och 2000-talsdisco på japanska finsmakarfester kommer nu Håkan Lidbo till Kilotin med sin liveimproviserade framtidsmusik.

Nu missade du ju melodifestivalen när du var bortrest. Var det kanske meningen?

- Nej. Jag hade önskat att melodifestivalen hade kunnat ordna så att Pay TV:s bidrag hade hamnat i en senare delfinal.

Varför då?

- Det var ju tråkigt att inte kunna vara på plats och göra reklam för låten. Det kommer komma ett helt album med Pay TV i framtiden och hade jag varit hemma hade de kanske fått lite mer uppmärksamhet. Sen tycker jag att det är viktigt att förklara vad texten och låten egentligen handlar om. Det är ju trots allt idén med låten – själva konceptet som jag tycker är intressant. Sen var det å andra sidan skönt att slippa alla falska kvällstidningsjournalister. Det är skrämmande att de så uppenbart justerar sanningen och skapar lögner. Allt för att fylla en meningslös tillställning med innehåll.

Men om du ser melodifestivalen som en meningslös tillställning – varför väljer du då att medverka som låtskrivare nu för andra året i rad?

- Man kan dansa med djävulen för att lära sig stegen! Texten till ”Refrain, Refrain” är rätt kritisk mot hela branschen och schlagervärlden. Hela idén med låten är att den ska vara en ironisk kommentar till hela den där cirkusen. Pay TV ett projekt där folks reaktioner är det viktigaste. Det är det som är den konstnärliga aspekten. Jag vill få folk att tänka – är det här sellout? Finns det någon mening med den här musiken? Sen så är utmaningen för mig personligen som musiker att göra pop. Pop är så formaterat till skillnad mot den friare elektroniska musik som jag sysslar med annars. Det är alltid svårt att göra saker som man inte gjort tidigare. Det är trots allt en utmaning att göra något som håller enligt schlagernormen.

Spelar det någon roll för dig att ni inte gick vidare till delfinal?

- Jag är faktiskt lite besviken att vi inte kom sist. Segern ligger i hur många personer som förstod vad det egentliga budskapet var.

De som arrangerar melodifestivalen – förstår de vad du håller på med? Varför vill de egentligen ha dig med?

- De har frågat mig för att de tycker att det blir bra det jag gör. De utnyttjar mig och jag utnyttjar dem.

Hur viktigt är det för dig att ständigt utvecklas musikaliskt?

- Det värsta som kan hända är att jag fastnar i en och samma stil. Om jag hade fortsatt hela mitt liv med att göra någon slags techhouse så hade jag inte kunnat förändra mitt sound alls. När jag gör udda saker som Pay TV lär jag mig jättemycket om hur min musik kan förändras. Jag är som en idrottsman som tittar på videofilmer på sig själv om och om igen och analyserar precis hur man rör fötterna. Och jag vill alltid ha ett öppet förhållande till musik. Jag vill inte vara rädd för min egen kritik.

Till sist. Hur var det att spela i Japan?

- Jag spelade på en klubb som heter Yello. Det var en extremt bra spelning. Folk sjung med utan att ha hört min musik tidigare. Japaner är verkligen öppna för nya intryck. Och de har inga fördomar att blanda högt och lågt. De kan gilla både Mokira och Ace of Base. De kan ha samtliga Kompaktsläpp och gilla vilken pop som helst.

Håkan Lidbo spelar live 00.00 på Fix Up-golvet